Äldreomsorgens humanitära kris

Äldreomsorgens humanitära kris

Författare: Mojdeh Zandieh

Datum: 29 oktober 2025

De senaste dagarna har varit så energikrävande att jag känner mig i skrivande stund helt dränerad. Än en gång vittne till vanvård av en äldre kär anhörig på ett sjukhus någonstans i Sverige, något så surrealistiskt och bortom allt medmänskligt agerande att jag är i fullständig chock. Slarv, nonchalans, oengagerad personal som säkert själva inte mår bra av den arbetsmiljö de får uthärda.

Inte ett enda samtal till mig trots min vädjan som kontaktperson.

Inte ett ord om den hemska natten på sjukhuset som egentligen handlade om ett mindre hälsoproblem men som nu handlar om något helt annat!

Ingen av oss fick minsta information om vad som hade hänt. De verkade så pass lugna när jag ringde för uppföljning och sa ”ALLT ÄR BRA” med den mest lugna rösten att jag trodde på dem och istället trodde att min älskade anhörig kanske hade hallucinerat eller höll på att plötsligt förlora minnet.

Ända tills jag bad om lov att läsa journalen. Jag frös till och bara stirrade på väggen sittandes på golvet i minst 40 minuter och tårarna bara rann. Var så arg på mig själv att jag inte trodde på det min anhörig som nu fått panik, mardrömmar och blivit sömnlös och rädd för alla, försökte berätta för mig.

Sen ringde jag runt och hörde fler vittnesmål från andra om hur en del andra äldre råkar ut för vanvård och kommer hem trasigare än de var innan besöket.

Hem kommer jag nu efter en vecka av sömnlöshet och utbrändhet och krossat hjärta och chock.

Alla har nog inte en nära anhörig som jag som kräver svar och inte ger sig. Hur många äldre rör det sig om per dag, vecka och år?

Hemma tittar min make tyvärr på något nyhetsprogram och inslaget handlar om var statsministerns dotter haft sin privata fest eller något åt det hållet.

Skärp er, svenska massmedier! Ni och era prioriteringar i vad som är viktigt får mig att må illa.

Folk är rädda att vara eller bli gamla i ett land där det skärs ner på allt, enligt en lite äldre omsorgspersonal som med nedstämd röst anförtrodde sig åt mig och berättade om stressen och de alltmer nedbantade tjänsterna.

Hon hade än några korta år kvar som vårdbiträde men hon var skräckslagen för sin egen ålderdom.

Tänk om det här landets så kallade journalister tog Sveriges gamla mammor och pappor/kvinnor och män utan anhöriga på lika stort allvar som de här – i jämförelse – helt löjliga bagateller!

Speciellt när många av dem själva eller politikerna och partikamraterna och deras egna på ett eller annat sätt sitter i sina sköra glashus.

Tänk om paniken äldre människor känner togs på största allvar och på bästa sändningstid. Kväll efter kväll, dag efter dag.

Men vi distraheras med så mycket skitnyheter att vi inte ens ifrågasätter - i alla fall inte i någon större grad - de alarmerande fallen runt om i Sverige!

Skäms på dem som vet exakt vad jag pratar om, men har en så förkastlig människosyn och är så uppslukade av sina löjliga spel att denna förfärliga verklighet inte ens finns med på deras prioriteringslista!

Alla de äldre i Sverige kanske inte delar samma upplevelser och har hamnat i bra och empatiska händer eller bor i kommuner där lite av den gamla arbetsmoralen och medmänskligheten finns kvar. Var glada för det! Men det håller på att bli alldeles för många som råkar riktigt illa ut.

Så ska det inte gå till i ett välutvecklat land.

Regering efter regering har det bara blivit sämre för de äldre.

Jag tycker verkligen att både sjukvården och omsorgen för äldre i Sverige ska bli en av de absolut största och viktigaste frågorna i nästa val. INTE BARA PRAT! Utan konkreta åtgärder och en rejäl ursäkt till de som i sina mest sköra dagar är livrädda att hamna på t.ex. akuten på vissa sjukhus!

En ”humanitär stormakt” som inte ens kan ta hand om sina egna gamla bör verkligen tänka på vilket skämt den här titeln låter som.

Texten publicerades ursprungligen på Facebook oktober 2025. Återpublicerad här för arkivering och sammanhang.