Den längsta natten
En essä om Yalda, årets längsta natt, och mina minnen från barndomens firande i Iran samt reflektioner om nutidens mörker. Publicerad ursprungligen december 2025.
ESSÄER & REFLEKTIONER
Mojdeh Zandieh
2 min read
Den längsta natten
Skriven av Mojdeh Zandieh
2025-12-20
Glad Yalda och God jul!
Ikväll firar iranier Yalda, även kallad Shab-e Cheleh – årets längsta natt. Ett firande med rötter i det forntida Persien, som symboliserar ljusets seger över mörkret. När natten är som längst föds ljuset på nytt. Familjer samlas, läser poesi – ofta Hafez – äter granatäpple och nötter och håller sig vakna tillsammans för att möta gryningen. Yalda handlar om hopp, gemenskap och motstånd mot mörkret.
För mig är den här natten fylld av underbara barndomsminnen med morfar och mormor, mamma och pappa och mina syskon. En kväll av poesi, vattenmelon, granatäpple, nötter och roliga sällskapsspel. Så mycket kärlek – en värme som överträffade vilken sommardag som helst. Den röda färgen är för mig Yaldas tydligaste kännetecken.
Chele eller Yalda påminner mig också om ett Iran som förstördes. Ett glatt och livfullt folk som i dag knappt tillåts känna glädje, på grund av ondskan och mörkret som ockuperat mitt land. Senast igår mördade regimen ännu en ung man, Aghil Keshavarz, med återigen falska anklagelser om spioneri för Israel. Vid morgonens islamiska böneutrop hängdes Aghil. Han finns inte längre, och kommer aldrig få fira någon Yalda igen – för att han var monarkist.
Liksom advokaten Khosrow Alikordi, som under mystiska omständigheter ”dog” på sitt kontor för knappt två veckor sedan. En advokat som modigt försvarade politiska fångar och som själv fängslades under en period just på grund av detta. Han var bland annat försvarare till den modiga Fatemeh Sepehri – en kvinna som västvärlden sällan hör talas om, eftersom hon är en stark anhängare av Pahlavi och inte passar in i det vänster-, islamvänster- eller socialistiska narrativ som ofta får utrymme. Khosrow Alikordi försvarade också familjer till de ungdomar som sköts ihjäl av regimen på öppen gata under folkresningen 2022.
Under minnesceremonierna efter hans död hände något anmärkningsvärt – något som knappt alls återspeglades i internationella medier. Trots hot och massiv repression samlades stora folkmassor, särskilt på den sjunde dagen. Slagorden om Pahlavi som ett verkligt alternativ för Irans framtid hördes öppet. Regimens svar blev, som så många gånger förr, massarresteringar. Ändå valde stora delar av omvärlden att titta bort.
Jag önskar inget annat än att Irans mörka natt – som nu varat i snart 47 år – äntligen ska ta slut. Jag önskar att västvärlden slutar censurera, förminska eller aktivt blunda för det enorma stödet för pahlavismen i Iran. Unga iranier kämpar för att återupprätta sitt land. De vill inte ha en islamisk regim med påtvingade, främmande högtider. De söker sig tillbaka till sina rötter, sin historia och sin identitet.
Något jag varje dag hoppas att nationerna i västvärlden ska ta lärdom av.
Glad Yalda och God jul
Texten publicerades ursprungligen på Facebook 21 december 2025. Återpublicerad här för arkivering och sammanhang.