Det kända hotet: Iran, kärnvapen och västs medvetna svek

Irans kärnvapenambitioner var inget mysterium. Den här texten granskar de bortförklaringar, politiska spel och år av förnekelse som format dagens kris.

Mojdeh Zandieh

12/27/20254 min read

Khameneis planer var aldrig en hemlighet. Det var världens beslut att tiga om dem

Nyligen deklassificerade transkriberingar från samtal mellan George W. Bush och Vladimir Putin (2001–2008) har väckt stor uppmärksamhet för Putins tidiga hot mot Ukraina. Redan 2001 beskrev han landet som en del av Ryssland, och 2008 varnade han för att NATO-medlemskap skulle leda till långsiktig konfrontation. Dessa insikter belyser hur länge Putins aggressiva geopolitik har varit känd – men de har dominerat rapporteringen fullständigt.

Vad som däremot knappt nämns är de återkommande diskussionerna om Iran, trots att de avslöjar ett lika akut hot. Är vänsterjournalisterna på jullov, eller varför denna tystnad? Ett Iran under den islamiska regimens barbariska styre, beväpnat med kärnvapen, är ingen lek för någon – hotet gäller oss alla, oavsett sida av Atlanten. Det är oerhört märkligt att denna del av samtalen ignoreras, särskilt när transkriberingarna visar att både Bush och Putin redan för över 20 år sedan såg regimen som en galen aktör i jakten på kärnvapen.

Samtalen understryker en samstämmig oro. Redan vid deras första möte i Slovenien 2001 sa Putin rakt ut att det inte råder någon tvekan om att iranierna vill skaffa kärnvapen. Han berättade att iranska experter pressade ryska specialister på känslig teknologi, men lovade att Ryssland skulle begränsa överföringar av missilteknologi. Bush svarade med att beskriva regimens ledare som religiösa galningar som inte bör ha kärnvapen. I senare samtal, som 2005, diskuterade de spår av pakistanskt uran i iranska centrifuger – ett tydligt tecken på proliferation via nätverk som A.Q. Khans (Abdul Qadeer Khan, den pakistanske "kärnvapenvetenskapsfadern" som sålde kärnteknologi till bl.a. Iran). Putin uttryckte nervositet över fynden, och Bush instämde och varnade för att anrikningsprogrammet kunde vändas till vapen.

Transkriberingarna pekar också på en diplomatisk strategi där Ryssland begränsade militära leveranser för att undvika eskalering – en taktik som höll regimen i schack men också gav Ryssland inflytande. Genom årens lopp har regimen pumpat in miljarder av folkets pengar i "utbyggnad" av kärnkraftverket i Bushehr – pengar som istället för att gå till välfärd och infrastruktur för iranierna har gått rakt ner i ryska fickor – samtidigt som Iran förlorat stora delar av Kaspiska havet i ogynnsamma avtal. Samtidigt har de kostsamma "samtalen" med IAEA och internationella aktörer dragit ut på dyra hotell och resor, allt medan regimens kärnambitioner vuxit i skymundan.

Precis som med Ukraina, där Putins varningar ignorerades och spelet fortsatte till dagens katastrof, har världen låtit Iran-farsen rulla på. Det är infuriating – år av våra liv har slösats bort medan regimen satt sprätt på en hel nations rikedom och vardag. Bakom kulisserna har de gjort exakt vad de misstänktes för: byggt upp ett kärnvapenprogram. Det är tragiskt att än en gång bevittna världspolitikens smutsiga baksida i realtid.

Tänk om de hade agerat då? Hade regimen kunnat falla om väst inte gett dem livlinor genom att dela upp dem i "reformister" och "hardliners"? Vi iranier skrek oss hesa: Regimen har bara en front! Figurer som Khatami, Rouhani och Javad Zarif – som minglade med västliga ledare – var och är bara skyltdockor för att upprätthålla illusionen. Ur dem växte lobbyisterna och de tog våra platser inom massmedierna och fick toppjobb på institutioner med Mellanöstern som sitt ”expertområde”. Speciellt sedan Barack Obama blev president i USA har vår front bara blivit slagen på ett oerhört osynligt och systematiskt sätt. De signalerade att allt var lugnt och att regimen inte utgjorde något hot mot Väst eller någon. De hjälpte regimen att hjärntvätta er via era egna medier som blev manipulerade.

Och vi är de som av branschfolk som inte är i t.ex. min position kallades ”politiserade” och förklarades att det är därför t.ex. jag inte får komma till tals hos dem. Eller som den andra damen på SVT kallade mig: ”Nu vet vi att du är partisk så vi kommer inte att be dig om hjälp med Iran-frågor”!!!

Utan dessa falska distinktioner hade kanske inte Irans miljarder gått till proxygrupper som Hizbollah och Hamas. Hade 7 oktober inträffat? Hade tiotusentals unga iranier mördats i protester år efter år? Hade regimen kunnat sprida shia-anhängare som "flyktingar" över världen, inklusive Sverige?

Idag är Iran i ekonomiskt förfall. En inflationskris utan ände som hela tiden slår nya rekord, priser som har tagit knäcken på folk, och en regering som inte har någon lösning ens för att stoppa denna inflationstakt. Många experter har sagt att vi nu har nått en gräns där inflationen inte längre växer linjärt, utan vi kommer att se inflationssprång.

Redan nu ser man tydliga tecken på dollarisering av Irans ekonomi. Många företagare, till och med de som hyr ut bostäder, tar emot kontanter i dollar. Detta är en av de saker som, om det händer i en ekonomi, gör att inflationen får extrem fart och gör språng istället för linjär tillväxt. Men hur många iranier har dollar i sina tomma fickor och rensade sparbössor?

Folket har aldrig varit så fattigt, kuvat och hopplöst som nu – utan vatten, ständiga elavbrott, utan frisk luft eller framtid. Transkriberingarna är inget nytt "avslöjande", men mediernas blindhet för Iran-delen säger något mörkt: Att ingen riktigt bryr sig om världens riktning så länge makthavare leker att de har koll.

Regimen driver nu Iran mot krig – ett krig mot Israel och dess folk. Det arma iranska folket håller andan och hoppas att Israel denna gång hugger huvudet av ormen, och att Trump inte räddar Khamenei.

Det finns ingen – absolut ingen – vettig människa med en gnutta medmänsklighet som gillar eller uppmuntrar krig, och definitivt inte mot sitt eget födelseland. Det är i högsta grad landsförräderi. Men liksom Europa behövde en frihetsarmé att befrias från Hitler behöver Iran en främmande frihetsarmé att hjälpa iranska frihetskämpar att ta ner ondskans regim. Det kanske är dags för en historisk upprepning fast denna gång tvärtom: en gång befriade Persiens konung Kourosh den store judarna i Babylon från slaveriet och nu är det kanske judarna som ska befria iranierna från slaveriet, förtrycket och det hot som deras ockupanter utgör till hela den civiliserade världen.

Jag bör egentligen avsluta med att säga att det är dags att vakna men jag gillar inte att fortsätta låta som en larmklocka så till dem som inte bryr sig och rycker på axlarna vill jag säga: fortsätt sov! Sov så gott. Natti natti!

Hotet från Islamiska regimen är inte abstrakt. Det är här, och det har varit känt i decennier.