Terrorn som slår mot hjärtat av friheten

Terrorn som slår mot hjärtat av friheten

Skriven av Mojdeh Zandieh
2025-12-14

ÄN EN GÅNG
Jag är utmattad. Som iranier som förlorat mitt hemland till den islamiska regimen – den ockupationsmakt som krossade ett folk och ersatte allt som var vackert, glatt och bra med hat och terror både nationellt och internationellt – har jag kämpat i hela mitt liv. Jag har aldrig gett upp, alltid stått emot ondskan och dess allierade. Men nu, efter ännu en fruktansvärd attack, frågar jag mig: För vem ska jag fortsätta berätta? För vad?

Den 14 december 2025, på den första dagen av Chanukka – en fin judisk högtid av ljus, glädje och hopp – förvandlades Bondi Beach i Sydney till en blodig mardröm. Två beväpnade monster till män, en far och son med muslimsk bakgrund (den yngre identifierad som 24-åriga Naveed Akram av pakistanskt ursprung), öppnade eld mot en folksamling som firade "Chanukah by the Sea". Minst 16 oskyldiga människor mördades, bland dem ett barn och en Holocaust-överlevare. Upp till 40 skadades, inklusive poliser. Detta var ingen slump. Det var en riktad antisemitisk terrorattack, klassad som terrorism av australiska myndigheter.

Än en gång slår islamisk extremism till mot dem som bara vill leva, vara glada och fira något som får de att må bra. Men det får man inte göra längre i denna tid, kommen från 1400 år sen.

Än en gång ser vi hur radikala krafter stramar greppet om den civiliserade världen, försöker kväva oss hårdare för att till slut tvinga oss till underkastelse.

Med stor sannolikhet kommer detta horribla dåd att passera med några tomma fördömanden från västliga politiker – de vars förtroende är förbrukat sedan länge. De sitter på pyramidens topp, medan vi, folket, kämpar i botten och ser land efter land handskas med denna obotliga cancer som ingen vågar operera bort utan låter med öppen famn växa och ta för sig.

De har tillåtit Europa, Australien, Kanada och till och med USA att översvämmas av invandrare och ”flyktingar” från muslimska länder, många med en skrämmande agenda i bagaget som hotar vår frihet.

De har pratat om "islamofobi" som ett större problem än terrorismen själv. I länder som Storbritannien arresteras människor för att de vågar säga sanningen, medan radikala element får stöd – moskéer, de stoppar trafiken för att demonstrera sitt gruppbön, och islamiska center köps upp med utländska pengar, ofta från regimer som Irans eller Qatar och Turkiet.

Alla som protesterar stämplas som "islamofober". Det kryper under skinnet på mig att se så många likgiltiga åskådare som blundar, som tror att detta aldrig kommer att drabba dem. Men historien visar: När judarna attackeras är det bara början. Sen är det er tur. Ni har ju också märkt själva hur hårt ni än må ha blundat.

Sedan 7 oktober 2023 har vi sett hur delar av vänstern, de woke och självutnämnda "progressiva" i Väst knutit band med radikala muslimer – de samma som inte ens muslimska arabländer vill ha. De skickar de radikala hit och vi frågar inte varför?

Varje dag matas vi med islamisk propaganda, medan ansvariga politiker – alltså karriärister utan patriotism – spelar spel med ord. De har tömt ord som värderingar och värdegrund på mening, allt medan en dödlig ideologi sprider sig som cancer.

Numera lever vi - som inte låtsassover - i ständig oro. Magen knyter sig på tunnelbanan, bussen, julmarknaderna. Ögonen scannar omgivningen som övervakningskameror. Allt som är judiskt – eller bara västerländskt – kan bli ett mål för islams krigare som går lösa i samhällena. Men klaga? Nej, det får vi inte. Det skulle ju vara "rasism".

Jag är nästan säker på att bakom denna attack finns spår av den islamiska regimen i Iran. De har historik: Från bombningarna i Argentina på 90-talet till arsonattacker mot judiska mål i Australien bara i år. Australien bröt diplomatiska relationer med den islamiska republiken IR tidigare 2025 efter att ha pekat ut de bakom flera antisemitiska dåd. Utredningen pågår, och vissa källor talar om möjliga IR-kopplingar även här – men regimen förnekar alltid, medan deras proxies utför jobbet.

Det beklagliga är att det känns som att skrika i öknen. Vi varnar, vi pekar ut cancern som är den islamiska regimen och dess ideologi, men världen blundar. Många tror fortfarande att iraniernas kamp är "deras problem".

Ingen ställer frågor till oss för att skaffa sig kunskap eller visa minsta nyfikenhet att ens i en podd t.ex. våga bjuda in mig och säga: Vad är det du babblat om i så många år?!

Jag har snarare fått höra tona ned dig om Iran, vi är inte intresserade.

Men detta är allas problem. Om de ansvariga i sandlådan inte slutar leka och inte agerar nu – på riktigt, inte med tomma ord – kommer mörkret att svälja oss alla.

Jag är trött. Nästan utan hopp för Väst så länge den där regimen är i Iran. Men för offren i Bondi, för barnen som aldrig mer ska få fira Chanukka, för framtiden – jag fortsätter. Vi får aldrig ge upp. Ondskan vinner bara om vi tystnar.

Jag fortsätter berätta om ondskans regim i Iran för att hjälpa Sverige och resten av västvärldens civilisationer på det lilla sätt jag kan.

Texten publicerades ursprungligen på Facebook 14 december 2025. Återpublicerad här för arkivering och sammanhang.