Venezuela: Jubel och tårar efter Maduros Fall

När jag ser hur venezuelaner jublar rinner mina tårar.

Jag förstår den glädjen och längtan efter en ny era: att få leva i sitt eget land, bygga upp det, och inte längre behöva migrera, utan kunna satsa allt i sitt eget land som har så mycket potential. Att låta dig själv att inte längre fantisera att återvända om du nu varit i exil utan verkligen planera att göra det.

När du, ditt land och ditt folk är fångna av en tyrann och diktator och de som lyder honom, när du lever i skräck, med repressalier, fängelse och tortyr för dina åsikter – och hur mycket du än försöker kan du inte ta ner systemet – då önskar du att du en dag vaknar och diktatorn är borta, regimen och landets plågoandar har fallit, och kvar är början på något nytt.

Du har inte lyxen att föredra successiva förändringar när det helt enkelt inte går. När vissa i världen egentligen gjort och gör diktatorn starkare, när han med dina pengar har köpt den senaste tekniken för att bevaka dig och förtrycka dig, och då och då ger dig en glimt av falsk förhoppning om att du kanske med dina ord kan bli en del av förändringen.

Det kommer en tid då du känner dig lurad. Som om alla som gjort affärer med regimen och lever på din sorg och olycka sitter och skålar och skrattar högt åt dig och alla sådana som du.

I ett sådant läge har du redan förlorat allt, men skillnaden är att omvärlden inte får veta och inte bryr sig.

Allt är maktspel och Trump spelar sitt, men om han under tiden tar bort några galningar som mördar och fängslar oliktänkande – vad gör det?

Spelet fortsätter ändå. Vissa bevakar sina intressen med dold hand, han spelar öppet.

Ingen har rätt att spela med våra liv, men nu är det som det är.

Moralpaniken hos vissa handlar kanske mer om helt andra saker.

Alla jag pratade med idag från Iran önskade att samma sak händer Khamenei.

Det är lätt att läxa upp och tycka rätt och fel när du själv inte är drabbad.

Jag är glad för venezuelanerna, även om det inte finns några garantier för vad framtiden ger dem.

Min glädje – liksom många av mina landsmäns – är att mycket av Irans stulna pengar nu förhoppningsvis blockeras i Venezuela, och att regimens stora investeringar i det ena och det andra, samt regimtopparnas lyxorter, inte längre finns kvar.